mynewmee

Känns som allt håller på att gå åt skogen. Var är min motivation? Jag skulle ljuga om jag sa att jag inte ändrat matvanor, för den senaste veckan har jag ätit betydligt nyttigare middagar, inget småätande, och inget godis. Men det har ändå blivit glass. Och idag.. Blev det en liten pommes. ÅNGEST. Var med min systerson på mc Donalds och givetvis ville han inte ha sin pommes i sitt happy meal, så den tog jag.

Till frukost blev det en brie ciabatta med massa sallad, lök, paprika (bra) och apelsin jouice till det. Sen lunch, ja liten pommes.. Middag, sill, nypotatis, ägg. HELT OK. Men pommesen, mår illa bara jag tänker på det. Vad händer egentligen.

Nya tag, imorgon blir det en bättre dag, är sugen på jordgubbar så förhoppningsvis blir det jordgubbar till middag, mums! Har lite frusna hallon i frysen så kan göra en smoothie till det, en riktig bär middag. Som sagt, måste ha något litet resultat på söndagens vikt dag, annars kommer jag bli så besviken på mig själv. Måste försöka komma ut och promenera mer, jobba, bara förbränna!

Dagens positiva är att jag har gått riktigt mycket, promenerat hela dagen i princip, varit ute i solen massor och fått lite färg på kinderna. Jag har fortfarande (skåklart) inte satt på mig en bikini i år, undra om det ens kommer ske, troligtvis inte.. Även fast jag vill ha lite färg på magen. Brunare fläsk är ju faktiskt finare än vitt. Hmm.

Nej som sagt nya tag imorgon!

Hej på er

(måste mäta mina lår, mage, armar, bröst sen.. ska bara hitta måttbandet)

Dagen igår gick inte så bra som jag hoppats, och det var bara andra dagen. Känner mig misslyckad. Började dagen med en tunnbröds rulle med rökt lax. Sen hade vi picknick så till lunch åt jag tunnbröds rullar med lax sen kannel gifflar som vi hade packat ner = ONYTTIGT..

Sen till middag blev det en kyckling och ris gratäng, helt okej, men givetvis blev det efterrätt med glass. Även fast jag promenerad mycket igår så var det ändå oacceptabelt. En glass på helgen eller något är okej, men en vardag, det får inte hända, och verkligen inte kanell gifflar. Nej mådde dåligt igår kväll för kännde mig otroligt misslyckad.

Har inte tagit tag med gymmet heller inu, tycker det är så tråkigt att åka iväg till ett gym och träna, helt omotiverad, några tips på hemma träningar? Måste börja förbränna, funderar på att köpa hem en yoga matta och power yoga tränings dvd och köra lite. Någon som testat?

Måste börja tappa vikt, på söndag är det vägning och det känns inte som jag gått ner ett hekto.. ångest.

Nej imorgon måste bli en bättre dag. MÅSTE förbränna mer, tänk på, för en säker viktnedgång måste man förbränna mer än vad man får i sig. Och det känns absolut inte som jag gör det just nu.

Hejs

Dagen idag har varit en bra dag, började dagen med äggröra, har köpt hem massor av ägg nu så jag kan försöka få det som vana att äta till frukost, en bra start på dagen! Senare på eftermiddagen så blev det promenad och när jag kom hem köpte jag med mig jordgubbar och kaffegrädde och åt som lunch, mums! Men inget socker på skåklart.

Nu till middag bestämde jag mig för att cykla och köpa sallad, men givetvis så stänger salladstället tidigt hela juni, undra varför.. konstigt eftersom dom säljer jättebra. Men bara lite extra motion till mig! Åkte inom en mataffär och "gjorde" min egen sallad, kycklingbitar, majs, gurka, grönsallad, fetaost, och soltorkade tomater, sen lite vitlökssås, riktigt god faktiskt, men föredrar ändå salladen på sallad cafeet, men man kan inte få allt!

Nu ska jag snart ta kvällspromenaden och köpa hem lite mjölk. Imorgon ska vi åka iväg på lite "familje" äventyr jag och sambon. Till det har jag köpt tunnbröd som jag ska ha phiadelphia light med rökt lax i som vi kan ha som picknick, mysigt!

För övrigt tycker jag det har varit en bra dag, den har varit riktig varm och har varit så sugen på glass men hållt mig bra! Nu får vi hoppas att dag nummer 2 går lika bra. Nu ikväll ska jag mäta lår, mage, bröst, och armar.

Vet inte riktigt hur ofta jag ska mäta och väga? Tror jag kommer väga mig varje söndag, sedan mäta en gång i månad, ja så blir det! Så söndagar kommer vikten upp så får vi verkligen hoppas på resultat. Har promenerat bra men måste komma igång med träning och joggning, annars lär det gå för sakta.

Hej så länge

Just nu är det kväll. Så imorgon blir faktiskt dag 1, jag har ätit vad jag ska idag, blir kanske en frukt eller något sen är det sängen. Så imorgon blir dag 1, vad händer då? Först jobb i 9 timmar, rätt bra eftersom jag går väldigt mycket på jobbet. Sen blir det en sväng in till centrum för att köpa tuggumi i naturaffären- Visste ni att tuggumi verkligen hjälper mot både sötsug och hunger? Jag har själv provat, dom säger det överallt och man tänker jovisst.. Men det fungerar verkligen. Är ni småätare så är det super. Jag själv har väl inte riktigt problem med småätandet.

Jag vet inte riktigt vad jag har för problem egentligen. Jag äter nog förmycket och rör mig för lite. Jag äter väldigt oregelbundet, ibland äter jag något litet på morgonen sen inte något alls förens på kvällen, då en riktigt brak middag. Då lägger man på sig direkt. Vet ni, om man bara äter typ 100 kalorier mer per dag än vad man ska, så går man upp flera KG på ett år. Det behövs bara en liten förändring, som sen kan bli katastrof. Men det bra med det är att det också bara krävs en liten förändring för att bli en riktigt bra resultat.

Så det jag nu måste börja göra är;

* Äta regelbundet

* Äta små portioner

* Inget småätande

* Inget socker

* Göra av med mer calorier än vad jag får i mig

* Äta nyttigt, givetvis

Tänk att dessa 6 små grejor kan förändra ett liv, om man följer det vill säga. Jag ska, jag har bestämt mig.

Jag är ingen dietgalning som vill testa allt, men jag funderar på att köra en veckas fastning för att komma igång. Att fasta är bra för kroppen, den gör av med allt skräp, rensar ut, som en veckas sanering för kroppen. Ja det tänker jag göra, måste kolla kalendern, det är bara en vecka, men måste se så jag inte har massa inplanerat. Det är förvisso midsommar, men vi vill nog bara hemma ändå.. Mer om detta kommer, men en veckas fastning ska det bli iaf! Bara drycker. Allt i flytande form. Helst rinnande (alltså inte tjocka soppor)

Återkommer mer imorgon, nu kallar dushen på mig, ska upp tidigt till jobb imorgon!

Godnatt

Denna bloggen kommer handla om min väg till mitt gamla vanliga jag. En hälsosam person, en person som vågar göra nya grejor, upptäcka, vara jag. Det känns som mitt riktiga jag är begravd i en överviktig kropp, jag kommer inte riktigt fram, det är för många kg i vägen, jag kan inte säga så mycket för det är för stort och tungt.

Nu börjar jag på riktigt, jag ska uppdatera flera gånger om dagen hur det går. Det hade varit trevligt med lite läsare, få lite feedback, respons lite peppning, allra underbaraste hade det varit ifall där fanns någon där ute i samma sits som jag, som vill förändras, säga ja till livet, och tro på förändring.

Det kommer bli svårt. Jag ska bara lägga ut hur allt verkligen är, ingen försköning, så här ligger det till, ingen annan vet, ni är de första, jag är rädd, vill inte skriva, men här kommer det.

I nuläget väger jag 86kg jag är 173 cm lång. Detta är övervikt. Min BMI ligger på 28.7. 

Min målvikt är 63 kg. Det är en hälsosam vikt och man kollar på min längd. För 4½ år sedan vägde jag detta. Kanske tom något kg mindre. Då var jag hälsosam, atletisk, jag var samma längd, kanske max en cm kortare. Så min målvikt är rimlig, det är vad jag ska väga om jag vill vara hälsosam och lycklig igen. Nu börjar den långa vägen, min resa.

Jag är så himla rädd, jag är rädd att jag ska svika mig själv. Jag vågar inte ens säga något till min älskade, för han kommer bil glad för min skull och vilja hjälpa till, men om jag sviker, faller, gör jag honom ledsen och besviken. Så detta gör jag själv nu. Ingen i min omgivning vet. Det känns knappt som jag vill publicera detta, jag har tappat tron på mig själv. Det känns som jag inte klarar något alls mer, jag som var en person som alltid kämpade, det jag ville ha det fick jag. Inte nu mer, nu nöjer jag mig.. Det är det värsta man kan göra, kom i håg det! Nöj er aldrig. Det är då ni faller.

Tips och peppning tas imot med glädje. Nu kör vi. (jag.)

Denna bloggen handlar om mig. Den kommer inte handla så mycket om mitt privat liv, och jag kommer vara anonym till jag känner att jag inte behöver vara det länge, eller så länge jag känner för det helt enkelt. Detta är en blogg om min väg tillbaka till min gamla kropp. Till ett hälsosammare liv, till ett lyckligare liv. Jag saknar mitt liv, jag saknar mitt gamla jag, den jag en gång var. En livlig social person, alltid glad med ett leende på läpparna som älskade att träffa nya folk. Nu hatar jag det. Helst vill jag bara vara med mig själv, och min sambo.

Jag saknar då jag kunde gå in i en affär, välja och vraka, ta en stor klädhög, älska vad jag såg i speglen, snurra runt och le. Jag älskade kläder, jag älskar fortfarande kläder, mode är min stora passion. Nu syns det inte länge. Jag är sällan med på foton, om jag ser ett foto på mig som är taget i nutid blir jag chockad och tänker att det där är minssan inte jag. Vem är tjockisen på bilden? hur kan hon ens vilja gå utanför dörren? Men när jag inser att det är jag gör det ont i hela kroppen, i magen, men mest i hjärtat. Hur kunde jag låta det gå så långt? När lät jag bekvämligheten ta över? När jag ser bilder på mig själv börjar jag nästan gråta, inombords gör jag det. När andra är där raderar jag bara bilderna och säger att jag hade en konstig min.

Ibland undrar jag vad som hände, vad fan hände? Jag vet inte vem jag är mer, jag känner inte igen personen jag ser på bilder och i speglen. Jag äcklas av personen. Därför håller jag mig inne. Jag är 20+ och håller mig inne. Stranden har jag inte varit på på ett par år, jag kan räkna på en hand de gånger jag gått ut med mina vänner de senaste åren, det är för dom föräldras också, men inte på bredden som jag..

Men det är inte bara utsidan, det är inte bara att jag mår dåligt för jag är överviktig, min insida mår också dåligt, min hälsa är riktigt dålig, jag har jämt ont i magen, all dålig och oregelbunden mat har frätt på min magsäck, jag har jämt ont i huvudet, mår illa. Men det värsta är deprissionen. Inte många ser den.. Men den gömmer sig där inne och kommer bara fram när det är den och jag. Ensamma.

Jag hatar mig själv, jag hatar hur jag ser ut, jag hatar att jag låtit det gå så långt, jag hatar att jag inte gjort något åt det, men mest av allt hatar jag hur jag kan låta det pågå. Jag har sagt om och om, nu börjar jag, nu är det slut. Men det fortsätter alltid. Men nu är det slut. Jag orkar inte mer, jag känner ingen livslust, hade det inte varit för att en person älskat mig mer än allt annat på denna jord hade jag inte funnits kvar känns det som.. Jag är skyldig honom det med. Han blev tillsammans med en livsälskande smal fin person, sund person som älskade livet, älskade äventyr och var otroligt social och aldrig rädd att göra nya grejor. Nu har han också blivit inlåst här med mig och det är så orättvist. Jag vill inte heller ha någon som helst sex liv pga att jag äcklas av mig själv, men han stannar hos mig, han är snygg, väldtränad, jag känner hur tjejer kollar på oss och undrar vad han gör med mig.. Men han stannar för han älskar mig innerligt. Så detta är inte bara för min egen skull, detta är för hans skull med. Han ska få tillbaka den fina livsälskande person han blev kär i.

Nu börjar mitt nya liv. Mitt nya jag.